h1

Skrivlogg nr.2

lördag, 23 februari 2008

Jag känner fenomenet väl, men jag slutar ändå inte att förvånas: att man kan bli så trött av att skriva! Men kanske är det inte fenomet som är förvånande utan egentligen förvåningen. Kommen som jag är ur en bakgrund där alla arbetade med kroppen – pappa var ölutkörare, morfar byggnadsarbetare, farfar skogsarbetare – tror jag att det någonstans inom mig dröjer kvar en tanke att trött på riktigt är man bara då man slitit i sitt anletes svett. Och säga vad man vill om författande, särskilt svettigt göra är det inte.

Så var kväll den här veckan – utom torsdag, förstås – har jag vacklat till sängs, före tioblecket, med gungande knän och kisande blick, efter att ha pinat mig genom något inspelat avsnitt av ”Perry Mason” – den går på TV4 Guld nu. Jag har knappt haft ork att läsa.

Tröttheten noteras givetvis med tacksamhet, dels för att jag hade en del sömnproblem förra året, dels för att jag vet att detta är ett tecken på att skrivandet verkligen rör på sig.

För det gör det. Ända sedan tentaläsningstiden på universitetet har jag haft en vana att göra intrikata planer för arbetet, scheman med veckonummer, procentkvoter, tillgängliga dagar, etc. (Inte för att de alltid går att hålla i sådan detalj, utan mest som ett psykologisk trick. Arbetet KÄNNS så mycket mer hanterbart.) Och jag har kunnat kryssa i och föra över, stryka och justera. Och jag kan då se att jo, det kan nog bli klart i tid.

Titeln är nu spikad. Boken kommer heta ”Stridens skönhet och sorg – Första världskriget i 206 korta kapitel”. Det är ett stort steg framåt mot ett omslag. Bekymret är nu att hitta en vettig omslagsbild, en som kan balansera titeln, gärna på ett ironiskt vis, så att totalintrycket inte blir poetiskt.

Fick en viktig fråga igår kväll av en vän på en glad middag. (Hur glad kan mätas av att min bordsgranne, en mycket känd förläggare, faktiskt fattade eld efter varmrätten – han hade lutat sig bakåt mot ett tänt stearinljus, och axelvadden på hans mycket eleganta Savile Row-kavaj brann med liten men tydlig låga. Elden släcktes utan att konversationen behövde avbrytas för mer än någon sekund.) Han frågade: ”Men har du kul?” Och där kunde jag svara blixtsnabbt, trots den lätta snapsdimman, ”Ja, det har jag!”

21 kommentarer

  1. Om man du ska vara trogen dina tidigare teman (en målning), kunde kanske ett konstverk av Gino Severinis agera omslag – Plastic Synthesis of the Idea of War.

    http://www.art-ww1.com/gb/texte/016text.html

    Sidan är fylld av samtida konst.


  2. Tack för tips! På sidan du länkat till finns faktiskt en bild vi övervägt att använda: C. R. W. Nevinsons ”Returning to the Trenches”.


  3. Den trötthet man får av skrivarbete är olik den man får av kroppsarbete. Den förra kan följas av sömnbesvär eller orolig sömn, medan den senare ger en djup och rogivande sömn. Det är skillnad på att vara trött i hjärnan (själen?) och att vara kroppsligt utmattad.

    Kanske det har att göra med att man så att säga tömmer sitt batteri när man skriver. När man sover så laddar man det igen. Då man däremot jobbar med kroppen så tänker man friare och kanske för en dialog med sig själv. ”Hjärnbatteriet” laddas under monotont kroppsarbete, medan kroppen blir trött och behöver vila. Sömnen störs inte då av det virrvarr som lätt uppstår i hjärnan av ett skrivarbete som är på hälft och alltså ”plågar” psyket tills det är färdigt.


  4. Jag kkommer närmast att tänka på något i stil med diverse placher för pjäsen ”Oh what a lovely war”.


  5. En fundering lite i linje med Sunes inlägg. Är det inte så att monotont arbete, kanske framför allt om det inte är för ansträngande för kroppen, är fruktbart för ”fria tankar”. I min ljuva ungdom arbetade jag på ett läkemedelsbolag. Vi skulle packa förpackningar med P-piller i små pappkartonger. Vi satt ett helt gäng runt ett bord och gjorde detta i timmar. Ett riktigt trist arbete. Men efter ett tag blev det en härligt uppsluppen stämning där nästan alla arbetskompisar bjöd på mustiga berättelser som vi andra kommenterade. Vi triggade varandra så att historierna blev alltmer utflippade. Tror att vi lyckades tänka utanför boxen som det numera heter. För den som ville få uppslag till absurda skrivprojekt hade det bara varit att sätta på en bandspelare.


  6. Ser fram emot att få njuta av det avslutade arbetet. Att få följa hur arbetet med det går framåt förskönar det hela. Jag tror att jag själv kommer att uppskatta boken bättre när jag vet mer i detalj hur mycket jobb du lagt ner på den. Som bokkonsument känns din blogg för mig nästan som ett barns besök på en chokladfabrik… =)


  7. Den där boktiteln låter som ett citat?

    Med tanke på att hjärnan står för en avsevärd del av kroppens förbrukning (av såväl energi som syre, och säkert även räknat på andra sätt) så är det inte så underligt som det låter om flitigt bruk av den ”muskeln” tar på krafterna. Måhända folk som är av annan åsikt aldrig tänker så mycket?😉

    Sen är det nog en del som är nyfikna på Anders Olsson. Ifall han skriver om sånt här.


  8. I Kampuchea hade jag skickats direkt till ”omskolningslägret” (likvideringen) med mina mjuka händer – om folk verkligen sållades så kanske bara är en myt? Kanske Peter vet?
    Ändå har jag haft några verkligt utmattande arbeten – jobbade en sommar på städbolaget ASAB. Vi åkte runt och sanerade bagerier, där deg och fett lagrats i decennier. Efter såna arbetsdagar – ofta med övertid – var kvällarna mycket stillsamma.

    Underligt nog lär jag mig aldrig; har jag 100 sidor att läsa eller tio sidor att skriva tänker jag lätt att det ska hinnas och dessutom planerar jag gärna in hushållsgöromål innan sänggåendet.
    Ska jag däremot röja källarförrådet ställer jag förnuftigt nog in all annan aktivitet den helgen.

    Överskattningen av den mentala spänsten är ofta oöverträffbar.


  9. När jag berättade för min pappa skogsarbetaren att jag höll vänster hand framför höger när jag använde yxa, båtshake och liknande – och var alltså därmed vänsterhänt, men när jag skrev – både som lärare och författare – använde jag alltid höger.
    Pappas svar: Jaså, du är vänsterhänt när du arbetar.
    Detta om arbete.


  10. Min egen litterära sömn är lite som att sova med en fågel instängd i en allt för liten bur. De första timmarna är kroppen utslagen och tankarna flaxar kaotiskt mot pannloben. De märkligaste element korspollineras. När jag väl somnar drömmer jag oftast intensivt med resterna av tankarna och gårdagen nästan omaskerade.

    Jag vet inte om det kan ses som ett tips på ett omslag men the Smithsonian har en artikel om ”The tin noses shop”, de rudimentära ansiktsproteser som framställdes i samarbete mellan konstnärer och läkare, åt några få av krigets offer. Bilderna på soldaterna före och efter är plågsamt uttrycksfulla. Och maskerna fångar en ganska sorglig skönhetens paradox.
    http://www.smithsonianmag.com/history-archaeology/mask.html#

    Ser verkligen fram emot din bok. Du skriver enastående bra.


  11. Paul!
    Bra inlägg! Om överskattning av den mentala spänsten…🙂 Mohikanen.


  12. Om arbetet känns tungt kan jag bara skriva att du har en grymt bra sista säsong kvar att se av The Wire.


  13. Min erfarenhet är att mental trötthet botas med fysisk aktivitet, dvs genom att man anstränger kroppen. Kanske uppstår ett spänningstillstånd i musklerna vid långvarig mental ansträngning, som tolkas som trötthet?


  14. Kanske den alltid vakande Luther har ett finger med i spelet. Att somna innan man nått kudden i sin säng, efter en lång vedhuggningsdag, är/var mer tillåtet än att sitta och ”slöa” med nåt oviktigt som att skriva. Även jag som är född 1950 har hört liknande ord som
    ”- herä ut på vebacken, sittint här å dega.”
    Det kollektiva arvet stöter med sitt knotiga pekfinger en i sidan varhelst det ”onyttiga” glider fram i vår tillvaro. Nu har jag ju aldrig varit katolik eller annan religiös tro tillhörig, så egentligen vet jag ju inte, men jag har mina aningar…
    Knske någon med insikt i detta kan ge några exempel på liknande företeelser i sin religion, med ”arvet” av skuld som tydligen ligger bakom Peters rader.


  15. Ja, det finns ju olika sorters trötthet den ena är ju inte mer värd än den andra. Däremot är det ju alltid viktigt att respektera sin egen historia såväl som landets och världens så klart.

    Jag är verkligen ingen författare men har börjat skriva en liten saga efter sex sidor är jag alleles blockad… Känns nästan som ångest för att de första sidorna gick så lätt. Hur kommer man över en så’n sak? Jag vet väl inte om den är världsbra direkt men det vore kul att kunna slutföra den i alla fall. Det jag skriver är ju en fantasy berättelse – för jag älskar den genren lika mycket som historiska och dramatiserade historiska berättelser.

    För mig är det bästa som finns när jag läser en historisk berättelse när jag kan känna den leriga jorden hur den suger runt benen och kyler ned dem, känna doften som påminner om järn och känna hur kylan nyper i kinderna. Höra larmet runtikring mig – bara genom att läsa. Hur kan en film slå en riktigt bra bok?

    Fortsätt ditt fina arbete och jag tycker att titeln är bra. Kanske man inte behöver ha i den att det är ”i 206 korta kapitel med” Tycker det andra är bra nog.

    Kram på dig och sov gott när det är dags😉

    //H


  16. Läste just din underbara ”Jag kommer ihåg-lista”. En promenad nerför minnenas allé men som den påpekare jag är vill jag påminna att det salta gröna tuggummit hette Riff. Som om det skulle vara viktigt…
    Glad att ha hittat din blogg!


  17. Urban!
    Man har ju hört – till leda – att om man inte går upp tidigt på morgonen (även vid ledighet) ”så är hela dagen förstörd”!
    Vem bestämmer det?!😦 Mohikanen.


  18. “Stridens skönhet och sorg – Första världskriget i 206 korta kapitel”. – Hm funderer lidt med tanken på stridens skönhet – hur så? En strid som tager sig udtryk i en debat eller en sportskamp kan vel tænkes at have en skönhet – men hvordan, når striden ender med død? Det var skönt at både 1. og 2. verdenskrig endte – men stridens skönhet har jeg ikke liiige øje for…


  19. Den siste Mohikanen!
    Min bror terrade hela familjen under våra sommrar tillsammans i sommarstugan, han jobbade och vi var lediga, med att väcka alla kl 5 på morgonen med just de orden…”- he opp er såntni förstör heledan.”
    Jag menar rent handgripligt mer eller mindre tvingade han alla att äta frukost med honom. Behöver jag säga att han inte blev populär.
    Fast har vi inte en bekant som säger ibland ”-å så vakna jag, å då var den dan förstörd.”
    Skämt åsido och förlåt Peter att vi ”tramsar” lite på din sida.
    Allvarligt så har nog gamla tiders ”sanningar” många gånger satt käppar i hjulen för individer med annan dygnsrythm. Sådan individer lider oerhört av sitt ”handikapp” och vad jag förstår är det inte ovanligt. De flesta människor har inte en 24 timmars rythm utan den är nog mer 26 timmar, men det har inte samhället i sig så det är bara att bita i.


  20. ”Int’ e he na arbeit om han int’ får gräva brunn”, säger man här i Östnyland.

    ”Vad blir man där då?” frågade föräldrarna till de barn jag försökte värva som elever till en liten folkhögskola på 1970-talet. Försök sedan förklara att man mognar och får allmänbildning när yrkesskolan utbildade rörmokare, timmermän, elektriker, bilmekaniker, plåtslagare och andra yrkesmänniskor som gjorde ”riktigt” arbete. (som dessutom ofta är bättre betalt än det som de akademiskt utbildade gör.


  21. Stridens skönhet??? Det kanske fanns en sorts skönhet i strävan hos en del av de stridande (jfr mitt inlägg i Skrivlogg 1) innan de kom ut i själva striden, men sedan? Snarare Stridens strävan och sorg, om du vill ha allitterationen kvar.

    Hjärnans arbete är faktiskt oerhört energikrävande (glöm GI etc, satsa på frukt), så tröttheten är lika ”befogad” som efter arbete med andra kroppsdelar. Att den dessutom (till skillnad från resten av kroppen) inte slutar arbeta när man så väl behöver sova, gör det knappast lättare att fortsätta nästa dag, och nästa …



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: